Jag har läst De elva sammansvurna som beskriver en grupps psykologi.

Här har jag plockat ut tio stycken citat som jag tycker är värda att tänka lite extra på.

”Så roligt att få en kvinnlig chef”
När jag läser detta tänker jag på en person som inte har mycket kvinnor runt om sig, han eller hon blir överraskande av att få en kvinna som bestämmer över de anställda. Det blir en positiv förändring hos de övriga tror jag, det blir inte samma dominans som det hade vart men en manlig chef. De får frihet att öppna sig och få ett vänligare bemötande.

”Är det inte konstigt att en sån obetydlig liten människa som Arnold skulle ha sån makt över oss alla”

Att underskatta personers förmåga att arbeta är mycket vanligt i dagens samhälle. I den här texten får jag känslan av en person som har vart underlägsen tidigare i livet, fått en högre position senare när han eller hon har fått hög utbildning. Det här brukar vara bekant även i skolan samt arbetsplatser med vuxna människor. De som tycker att någon är obetydlig verkar inte acceptera att personen kan förändras med åren som gått.

”Hör du, gamle man, varför gör vi inte så här istället?”

Under denna dialog mellan en yngre och en äldre person, pratar den yngre personen på ett sätt så att han skall låta överlägsen med sina idéer. Enligt personen så har den gamle mannen dåliga idéer kring det de skall uföra. Det här scenariot ser man ofta runt om i världen där gamla anses vara gammelmodiga och inte kunna föreslå lika bra idéer som yngre personer kan.

”Så ung! Och avdelningschef!”

Detta är pattetiskt, varför skall unga vara dåliga på att utföra stora och mer krävande uppgifter, de är minst lika bra som dem som har mer år på nacken, eller kanske till och med bättre. Det är nog faktiskt många unga jobbare, som just får denna fråga diskuterad bakom sin rygg. Man brukar säga att åldern inte spelar någon roll bara man klarar av arbetsuppgifterna i olika sammanhang, men just i detta fall gäller inte det helt plötsligt enligt många personer.

”Jag vill känna mig accepterad och trygg”

Det här har jag tänkt på många gånger, det är bland de viktigaste sakerna i livet. Om man får en dålig start i livet kan man känna detta är ett som fattas. Att kunna känna att man duger till något och att personerna i sin omgivning accepterar individen för den man är. Det kan handla om att inte bli mobbad eller också om att ha tillräkligt med kompisar för att känna sig trygg. Det finns flera faktorer som påverkar det. Få vågar säga detta som nr.1 när de börjar på en ny arbetsplats eller skola.

”Var med eller ut i kylan med dig”

Det här drabbar nästan alla, grupptryck helt enkelt. Hemskt om man tänker efter, många personer är helt emot det som kommer att ske. Men ändå så är det med och utför saker inom gruppen? Det kan vara svårt att motstå när 10 personer säger ”FEGIS!”, ”Vågar du inte?”, ”Komigen nu” osv. Det här framkommer när personen som är ”coolast” i gruppen förslår något och han/hennes närmaste vänner stöttar han/hon. Då uppstår det automatiskt ett grupptryck för de som inte vill.

”Alla vi kan ju inte ha fel”

På det här sättet tänker nog många personer när de skall utföra uppgifter med flera olika personer. Man förlitar sig helt enkelt på de andra i gruppen, ”Om jag misslyckas gör det inget, för hon bredvid klarar det säkert”. Det här känner jag verkligen igen från många av mina skolarbeten jag har utfört, att man tror att det skall ordna sig när det finns andra personer i närheten. Gruppen blir ostabil om fler och fler beter sig på detta sätt, vilket resulterar i en outförd uppgift.

”Jag är någon så länge jag är värderad medlem i min grupp”

När man väl har kommit in i en större grupp av människor som har en stor respekt och syns av personerna runt om. De tar stor uppmärksamhet och fungerar bättre i större antal istället för ensamma. De kanske har en helt annan personlighet utanför gruppen?. Alla har roller, ingen är utanför, de blir behandlade med respekt av andra personer de inte känner osv. Det blir tillslut en trygghet.

”Du, jag misslyckas ofta med… Det måste du ha märkt. Kan du hjälpa mig?”

En person som inte tagit mycket uppmärksamhet är det som kommer fram och frågar efter hjälp. Det är ett desperat behov av hjälp som söks. Personen kanske inte ha velat få hjälp innan och tvingas nu be om det. Det här har hänt mig några gånger, det har gått fantastiskt bra med ett arbete men på slutet så blir det tvärstopp och jag blir behov av hjälp. Men något får mig att tro att läraren kommer tro att jag är sämre än var man egentligen är om jag ber om hjälp.

”En för alla, alla för en”

Att man skall ställa upp för varandra är det vänner gör. Det är endast riktiga vänner som man kan lita på, som gör detta. I ett riktigt tajt kompisgäng går man alltid säker, efter som alla ställer upp och stöttar varandra. Ingen hamnar utanför eller blir förtryckta.